Blixt och dunder

Under köksbordet sitter en rädd gammal hund som till skillnad från sin matte inte gillar åskoväder. Hon gör sitt bästa för att göra sig liten och knör på mina onda ben som fick slita hårt igår...på ett pass indoor walking. Blev VIP inbjuden till ett pass som en kompis kör varje vecka och tänkte, ja varför inte, denna kropp har ju tränat hårt varje dag under sommaren så ett litet 30-minuterspass är väl en baggis. Sagt och gjort, iväg ombytt och klar, trött som en bäver (vovven som tycker vi ska hålla henne sällskap på natten när det blixtrar och dundrar) och lite väl litet matintag, men som sagt 30-minuter, ha, ha. Upp på maskinen, fick be om hjälp att ställa in (så ofta står jag på dessa maskiner) och så kördes det igång. Värsta grymma musiken och jag gick ut hårt...heja på...får nog sänka motståndet lite...pust och stön...flåset finns där men vem har snott mina lårmuskler? Så kul men så trött ramlar jag av maskinen, häller i mig lite vatten, pratar en stund och irrar ut till bilen och åker hem. När tassarna ska ur bilen så tittar wargen konstigt på dessa, hm fel skor, hade jag inte mina svart ballerinaskor på mig...stön...glömt. Tur att min snälla vän både trimmar mig och hämtar mina skor. Kram på dig!