Det märks att sommarens loja tempo försvinner, wargungarna bryter upp från lyan och lämnar för en eller flera utmaningar inom utbildningsväsendet. En av ungarna kämpar med att få ner sitt sommarliv i en resväska, he, he, det kommer aldrig att lyckas men skam den som ger sig. Den kämpande wargungen som inte äter kött kommer få en sista måltid innan tåget puttrar iväg, det får bli en wargspecial med vad som finns i skåpet, risotto med svamp.
Eftersom wargen snart ska ut och pilgrimsvandra så blev det en hyfsat rask promenad på milen igår. Pälsen blev blöt och det medhavda vattnet rann behagligt nerför wargens strupe. Samtidigt som wargen nöter på skorna så släpar wargungen med sig sin pojkvän på Liseberg.... mmmmm skåpet är fullt med energi!
Efter att ha tassat runt i stan på ett midnattslopp, petat i sig en flaska energidryck och en burk cider för att sedan stupa i säng vakna wargen pigg och fylld med energi. (Måste bero på cidern) Innan någon i huset vakna så åkte blandadegmaskinen fram och även gamla beprövade recept. Denna gång blev det en wargvariant på fyllda gifflar samt älsklingsbrödet alla kategorier, Sabina som vi vill ha det. Lilla wargungens väska fylldes med bröd inför nästa veckas internatboende och nästa efter den också. Mums, mums, smöret halkar av mackan.
Wargen tror ofta (även om en viss klokhet har bildats med åren) att tiden i framtiden räcker till det som ska göras. Att riva altan och bygga nytt skulle gå ganska snabbt, i synnerhet då ena wargungens pojkvän är snickare. Så glada i hågen, lämna vi virke och snickare på östkusten för att åka hem till västkusten och jobba. Tar bara ett par dagar säger snickarmågen men oj vad det sket sig, när virket skulle sågas och monteras så var det som om det fått en omgång av locktången. Ja, ja, ringa, klaga, få nytt, mäta, såga, skruva och färdigt. Måste säga att brädhögen är snyggare nu.
Och det kommer ju ny tid hela tiden!
Igår när wargen vaknade så gick det inte att vrida på huvudet. Någon har skadat wargen men vem? Det kan ju omöjligt vara kaoset i wargungens rum (som nu är jättefint) med flyttandet av möbler till 3:dje våningen utan hiss, eller alla timmars bilkörning, nej, nej. Det måste vara något annat antimuskelavslappnande som hamnat i wargen. Aj, aj, massören är hård i nävarna och helt jävla underbar.
Ibland är wargen varken listig och stark så soffhängetmedvin är inte lika njutbart som det brukar. Två ömma klor gör sig påminda och rätt åt wargen som försökte lyfta ut ett skåp och satte det på klorna istället, (massa jävla fula ord). Men vad gör inte en god wargmamma när lilla wargungen ska flytta. En annan wargunge ska gå på en inödochlust tillställning och yla på wargen om hjälp med packainpaket och ibland blir det bra, så bra att wargen är nöjd trots de ömma klorna. Får nog ha stora skor imorgon.
Tur för wargen att det finns en snäll syster som går loss på sitt jobb och köper bravandralångtsaker. Handsprit i all ära men det är nog de små gröna plastaskarnas innehåll som kommer hamna på wargtassarna. Men om det är riktigt illa så kanske handspriten kan hamna på insidan istället, då blir strupen ren och fin och då kanske wargen börjar yla också...
Efter en lång härlig dag på ett av wargens favoritställen var det dags att gå den dryga kilometern till bilen. Promenaden går genom fårtäta marker så det gäller att se var tassarna planeras då dessa ulliga gulliga (goda, he, he) varelser inte har fått någon fostran i var behoven kan utsättas. Med på färden hade wargungen ett gammalt fiskespö som nog sett vattnet för sista gången och då vi stannade upp för att plåta lite trollsländor blev det plötsligt napp, kanske inte så matigt men napp gör en fiskare glad. Vi stopp nr 2 på den lilla vassomväxta spången var warghanen så inne i fotandet att plums, där försvann dyra solglasögon ner i vattnet. Tur att viga wargen kunde klättra över räcket, med spöt och drabbas av fiskelycka. Kanske det är ett trollspö?
Idag blev wargen en sjöbjörn, vet inte riktigt hur det gick till men för 250 pengar så fick sjöbjörnen åka ut till en mytomspunnen ö och där blev plötsligt sjöbjörnen en bergsget. Upp och ner på klipporna i dryga 3 kilometer (kändes som 30) men bra träning inför den stora vandringen i Riojalandet. En go lunch på klippan innan den intesåsvala resan gick hem, skulle kanske vara en isbjörn istället.
Att gräva efter skatter är väl bara gamla pirater förunnat men en rastlös warg på besök hos alfamodern, då går inte vissa ställen säkra. Ett murket gammalt altandäck gömde många, många, stora (och i vissas ögon helt jävla livsfarliga superdödliga) spindlar. Men wargen äter inte spindlar och fick nöja sig med den stora skatten som altanen ruvat på i många år. Suck, det blir till och jobba lite till.
Måste ha varit en skön syn när wargen försöker rädda dukningen ute i trädgården och samtidigt hålla i stolparna som håller parttältets tak på plats. Den viga wargen hade en fot på dukkanten så den inte skulle blåsa bort och framtassarna hårt fastklistrade på en av stolparna. Warghanen fick snabbt köra den tända grillen under tak annars hade nog kolen varit mer vattenfylld än vad wargen brukar vara efter en runda.
Typiskt att vi inte bara kunde stå och njuta av väderkaoset, blixtar, dunder, orkanvindar (kändes så) och sjukt stora hagel. Men inget hagel i wargens päls, he, he.
